Livet som heltidsstudent och ensamstående tvåbarnsmamma

Ja kl 2 på natten mellan 16:e och 17:e juni vaknade jag som vanligt av värkar, det var 8 minuter emellan och var väl kanske LITE värre än vanligt men inte så att jag trodde att det var dags. jag gick ner och tog 2 alvedon och hoppades på att få somna om. Men medans jag var nere hade Ronja vaknat och sa att hon ville ha välling..Attans! Men eftersom jag precis fick en till värk så väckte jag Miguel så han fick gå ner. När han kom upp igen var väl klockan ca 2.40 och jag tänkte att snart borde det ge med sig eftersom det bara brukade hålla i sig en timme ungefär. Men klockan blev 3 och sedan vid halv 4 blev det bara 4 minuter emellan! och det fortsatte!! Då tänkte jag att det kanske var dags att väcka Miguel.

Vi smög ner och han ringde min mamma som skulle vara barnvakt, men hon hade tagit sömntabletter och kunde inte köra bil på en timme (och det tar 50 minuter för henne att ta sig hit...)!!!!!! Jag ringde förlossningen och förklarade läget medans Miguel försökte med sin mamma istället, hon skulle komma. Lite kul var att jag känner barnmorskan som svarade när jag ringde! Vi sa att vi ses väl snart då och så var det bara att vänta på att Miguels föräldrar skulle dyka upp. De måste ha kommit vad halv 5 nån gång.

Vi körde iväg och jag höll på att bryta ihop i varje gupp...Väl framme vägrade parkeringsautomaten ta våra kort och jag tänkte att jag kanske fick föda på parkeringen för nu var värkarna fruktansvärda!!!! Men kreditkortet tog den!

Vi kämpade oss upp till förlossningen där en usk tog emot oss och ville att jag skulle kissa. Medans jag försöker pressa ut några droppar hör jag att Eva (samma barnmorska som svarade när jag ringde och som jag känner :) ) kommer in, jag säger att det inte kommer nåt och hon svarar att det inte gör något. Kommer ut från toa och småpratar lite medans hon kopplar ctg- sladd och den som kollar bebisens hjärta. Hon säger att jag ska ligga så åtminstone 20 minuter men om det inte går ska jag ringa på klockan. Jag tänker att det känns ganska skönt att det är just Eva som ska förlösa mig, om jag hinner föda innan skiftbytet kl 7 haha det trodde jag aldrig eftersom kl då är 5. Enligt journalen blev jag inlagd 4.55.

Jag klarade inte 20 minuter utan fick ringa på klockan, vet inte om det hade gått 10-15 minuter kanske. Eva kommer tillbaka och konstaterar att jag är öppen 5cm och att det bara är att byta rum! Turen dit tog ganska lång tid för värkarna höll på att ta kål på mig!! Hon frågar vad jag hade för bedövning sist och frågar om jag kanske vill prova lustgasen den här gången. Ja, ge mig vad som helst känner jag! Eftersom vattnet inte har gått säger hon också att hon ska sätta skalp-ctg på bebisen och att vattnet kommer att gå då och då blir det antagligen bebis ganska fort. Kl.5.58 görs det! Ont som tusan gör det!!!! Provar lustgas men vill inte ha för det känns som jag både ska svimma och kräkas...Blir alldeles svettig och Miguel får badda pannan med en kall handduk istället! Ligger där och kämpar med mina värkar som plötsligt går över till krystvärkar kl 6.05! Herregud vad fruktansvärt jobbigt det börjar bli nu...Efter ett tag känner jag att nu skiter jag i alltihop...Säger att jag orkar inte mer och Eva säger: Men Sandra du är ju jätteduktig! Nu är det bara en kvar sedan är det klart! ( tydligen får jag då nåt som sätter igång värkarna, men det visste jag inte förrän för ett par dagar sedan) .

och sedan kommer hon! kl 6.16 kommer en liten tjej på 50cm och 3378g ut! Ser en liten tår på Miguels kind när de lägger henne på mig :) Hon skrek så fort hon kom ut och det första hon gjorde när hon kom till mamma var att kissa haha 

Slutet gott allting gott! Snabbt och smärtsamt, men jag klarade det! Utan bedövning och innan skiftbytet den här gången :)